Ingen vet riktigt när Örtgubben först dök upp. Vissa säger att han föddes i en granskog utanför en glömd by, andra att han bara alltid har funnits — sittande på en stubbe, sorterande rötter i knäet.
Det man vet är att han känner markerna bättre än de flesta känner sitt eget vardagsrum. Han vet var nässlan gömmer sig efter regn, vilken backe som ger den starkaste johannesörten, och exakt vilken vecka på hösten som näven är som godast.
Genom åren har han samlat på sig ett rejält kunnande om vad markens örter faktiskt kan göra — kunskap han gärna för vidare till den som är nyfiken nog att fråga.
Några av gubbens favoriter
- Nässla — insamlad tidigt på våren, innan den blir för stolt
- Johannesört — plockad i fullt solljus, aldrig i skugga
- Kamomill — torkad långsamt, aldrig i för mycket värme
- Maskros — rot och blad, gubben slänger inget